Vansinnet spricker i sömmarna Del 1

Han hette Gottfrid, han var etthundratio år gammal och var den argaste pensionären i Fjuckby. Inte för att pensionärer i Fjuckby var särskilt milda av sig. Men Gottfrid var en  unik gubbfan i en värld av skrynklig hud, prostataproblem och dåliga höfter.

Till skillnad från andra platser i Sverige var missnöjet bland gamla rynkiga blodhundar till människor oerhört stort i det här kyffet till by.Ingen vet riktigt varför. Det bara var så.Pensionärerna här var bara ovanligt arga och kriminella.

Förra året rånades byns enda närbutik av två taniga åttio-åringar som fångades tio meter från brottsplatsen. De hade parkerat sin flyktbil elva meter från butiken och de hade överskattat sin egna bristfälliga spänstighet och föll på eget grepp. Bokstavligen, båda ramlade och bröt höften under den korta och intetsägande flykten. De var ju inte direkt några ungtuppar längre även om de vägrade inse det.

Att vägra inse ålderdomen var den största sjukdomen bland pensionärerna i Fjuckby. Inte bara bland gubbar utan även hos tandlösa tanter som försökte ragga upp tjugo åringar på Jerry´s, Fjuckbys notoriska pub där varje kväll avslutades med ett rallarslagsmål och någon mindre våldtäkt. Våldtäkterna bestod av gamla gubbar som försökte spänna på någon ofrivillig nittiosexårig brutta men slutade att båda somnade innan något allvarligt skedde med gubben överst dreglande i munnen på kärringen och med löständerna hängande. 

Vem har sagt att det är lätt att bli gammal?

Brottsligheten i Fjuckby som annars var minimal , bestod mest av gamla vresiga pensionärer som stal småsaker; pennor,bröd,batterier (varför är gamlingar så besatta av batterier?), glödlampor, mjöl och gummiband.

Polisen i Fjuckby som bestod av två personer. Kjell och Eva hade inga större bekymmer med att ta hand om gangsterpensionärerna, även om det var tjurigt att få dem att erkänna att de stulit något. Oftast skyllde de på demens eller så blev de arga och skyllde på förföljelse och kallade Kjell eller Eva för fascistjävlar och jämförelsen med Hitler var inte ovanlig och när den liknelsen kom följde ofta en harang om andra världskriget, judar (inte alltid i positivt ljus) och hur polisen påminde om brunskjortorna från förr.

Gottfrid, däremot var av en annan sot. Han var inte arg på grund av sin ålderdom och att han inte kunde uträtta det han tidigare tog för givet. Nej, han hade alltid varit förbannad på allt och alla. Han satt i sitt slitna hus på Grodstigen 14 och smidde planer på att spränga Fjuckby i luften. Han hade fått nog. Vad vad det för något som fick droppen att rinna över för Gottfrid?

Fortsättning följer...