En försiktig fisketur

En tyst bris susar förbi medan jag befinner mig vid den metaforiska dammen som existerar hos os alla. Språkdammen dit vi alla hämtar inspiration för att prata, skriva och kommunicera. Hur den ser ut och platsen den befinner sig i ser ut kan se olika ut för var och en av er som läser detta. men för mig befinner sig dammen i en avskild glänta som dölja av höga träd som på något vis försöker skydda dammen från inkräktare.  Dammen i sig är egentligen bara en liten pöl, men den saknar botten. I dammen kan man om man kisar med ögonen uppleva små varelser som dansar under ytan. De gör en märkligt rofylld att titta på hur de lekar  på en plats man nästan önskar man kunde leva hela sitt liv. Jag kan inte återge hur de ser ut eftersom de verka skifta konstant. De viskar till en. "Kom!" "Kom!" som om de vill locka till dig. De vill leka med dig därnere. De verkar så vänliga. Men man ska se upp för dem. Man måste vara på sin vakt mot dem. De kan dra ner en och sedan drunknar man i allt nonsens som uppfyller dammen. Man måste vara försiktig för...ja jag vet inte hur jag ska beskriva det...men Språket är inget att leka med. Och jag vet att dessa dansanta varelser ger upphov till all form av skriftligt uttryck. Det är därför det är så svårt att beskriva dem. De är diffusa De gäckar mig samtidigt som de lockar.

Dammen verkar vara i rörelse, den är inte stilla som det avskilda kretslopp det är. Vatten rör sig i cirklar som man spolar i toaletten. En vatten virvel av ..ja..är det verkligen vatten? Jag får allt svårare att använda ord när jag ska beskriva språkdammen. Min språkdamm. Den är som en hägring för det mesta, svårt att urskilja den. Ibland är den klar framför mina ögon, klart som det renaste vatten som inte finns men ibland vet jag..hur ska jag förklara....nuärjagdärigen. Dammen är borta.

Nåväl det var en kort fisketur. Jag försökte vara försiktig. Jag försökte beskriva min språkdamm. Det gick inte så bra den här gången. Jag får göra att nytt försök senare. 

Vi har alla en språkdamm inuti oss. Ibland kan vi nå  den. Ibland inte. men det är ögonblicken vi kan nå den vi bör ta oss i akt. Det är då en oerhörd makt ligger framför oss, inuti oss och vi har den inom räckhåll. Och en människa med makt är sannerligen ett farligt något.